Ebba Louise

Sitter för tillfället på SO-lektionen och längtar efter att min lärare ska komma tillbaka så att vi kan få gå. Har bara en lektion kvar sedan, efter det ska jag och Elin hem till henne och plugga järnet. På bilden ser ni söta Jessica som var den enda som inte protesterade när jag tog fram kameran, finfint.

Borde jag skrika? Borde jag banka, slåss och svära? Borde jag berätta hur du skär i min kropp, och att du sedan häller salt i såren? Jag är inte perfekt, men säg mig, vem är de? När jag ligger här om natten och låter kylan tränga in i huvud, kropp och sinne - ligger du då i de varma, med längtan till morgondagen då du kan fortsätta leva i din falska lilla bubbla? Och du trodde aldrig att någon skulle komma och knacka på fasaden, du trodde aldrig att någon skulle lägga märke till dina små fel, för visst dolde du dom under löven? Och jag frågar mig själv gång på gång, vad hade jag gjort om jag inte visste? Hade jag då fortsatt ge dig allt mitt, utan att få någonting tillbaka? Då hade jag stått där i regnet och du hade gått bakom min rygg och trampat på mitt hjärta. "Alla behöver en vän som du", sa jag och kramade om din mjuka lilla kropp. Jag anade ju ingenting, visste ingenting. Jag var bara en av dom som inte såg skillnad. Jag litade blint på din mask som du så omsorgsfullt satte på dig varje morgon, jag var så bländad att jag inte såg att de bara var någonting du hittat på. Och jag vet ju att allting bara fortsätter. Nu ligger du förmodligen i sängen där vi delat många tankar, drömmarna flyger förbi under dina ögonlock och snart är tiden inne då masken sätts på återigen över dina runda små kinder. Allting var bara en illusion och jag var dum nog att lita på dig och dina stjärnklara ögon. Och jag vet inte vad som är värst, att du dolde så mycket för mig och ändå kunde kalla dig för min bästa vän, eller de faktum att jag älskar dig så mycket att jag inte vet hur jag ska kunna ta tjuren vid hornen. Kommer jag vara en bättre människa utan dig? Kommer jag må bättre, kunna tänka klarare? Eller kommer jag tillbringa dagarna med att stirra på din ryggtavla och önska att det var jag som satt bredvid dig och få höra på alla viskningar? Kanske är det jag som tänker för mycket, kanske är det jag som är felet. Kanske är den enda jag borde bryta kontakten med mig själv? Yeah, my wish.

Vet inte riktigt hur detta inlägget blir då jag mobilbloggar. Förmodligen vet alla redan att blogg.se har släppt en app, men jag som är lite efterbliven "inviger" den idag. Har feber, ont i halsen och huvudvärk. Kan nog inte blir bättre. Trycker i mig tabletter och försöker överleva. Skämt å sido. Stannar i alla fall i sängen idag, ska försöka komma upp på benen lite senare för har lite plugg som väntar. Hade inget bättre att visa er, så fick ta en bild på kortet som är precis bredvid mig. Love

I brist på annat lägger jag upp denna slitna bilden där man verkligen ser hur tråkigt allting är nu för tiden, haha. Fint, verkligen.
Trots feber, värk i hela kroppen och en huvudvärk som hotade med att döda mig så stannade jag kvar i skolan. Satt med huvudet i händerna och försökte mest gömma mig i min halsduk hela dagen. ''Men Ebba, du ser ju förskräcklig ut. Du får ta och gå hem.'' sa någon, och jo men visst kände jag mig förskräcklig. Min kropp ville bara gå hem, lägga sig i sängen och stanna där tills allt blev bra, men jag hade andra planer. Så när skoldagen var slut kämpade jag mig upp för alla backar tills det att jag stod utanför huset där jag spenderat så många dagar i min barndom. Ca 40 minuter tog det för mig, men de var det värt. När jag gick in genom grinden som så många gånger förut blev jag nämligen påhoppad och överröst av pussar av två av mina favoriter. Nämligen Siri och Daisy. Sedan kom en tredje liten favorit springandes, hoppade upp i knät på mig och sa saker som att hon älskade mig, att jag var bäst och att hon var kär i mig. Älskade lilla Stina. En helt perfekt dag trots ''sjukdomen'' som försöker ta över min kropp. Nu ska jag knapra lite alvedon och sedan gå och lägga mig. Puss♥

Behövde en dag då jag kunde gömma mig lite extra. Åkte därför bara upp till Trollhättan en snabbis och beställde säng, sedan åkte jag hem och planerade att sova bort hela dagen. I stället kom mormor och Sebastian hit med some good news, alldeles för bra egentligen då dom känner mig alltför väl. Sebastian var den som kläckte nyheten, jag var så glad att jag studsade upp och ner och inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. För där ute i den silvriga bilen som stod parkerad utanför vårt hus, där var det inte bara älskade Siri utan ett stort, svart och lurvigt djur. Tillbringade hela dagen uppe på Ström för att lära känna Daisy som hon heter. Var så skönt att få träffa min fina släkt igen också. Åh finfina söndag.

Pics: weheartit

Gammal skev bild från arkivet ni sett förr.
Gick till skolan i min mysiga halsduk runt halsen. Satt i min dammiga skola på någon lame lektion och stirrade ut genom fönstret. Regn. Ännu mer regn. Finns det inget slut? Frös. Gick runt med en huvudvärk som gjorde mig en aning handikappad. Knaprade i mig några tabletter och klarade av hela skoldagen. Gick till cafét med mina fina tjejer och dödade några timmar med prat, skratt och en mycket god vaniljlatte. Jag, Hanna & Sara fortsatte sedan hem till mig medans Madde fortsatte hem till sig för att plugga (som vanligt är hon den rediga av oss, inte undra på att hon är mycket smartare än oss. Suck) Vi tre knödde ihop oss i min lilla säng och pratade om allmänt knasiga saker. Har även hunnit med att mejla runt till olika personer/företag i Stockolm så nu håller jag tummarna. Hade tänkt att jag skulle kolla något avsnitt av Desperate Housewives nu innan sängen, godnatt♥

''Att förstöra för sig själv är det enklaste i livet.''
Sitter på samma plats som jag gjort inprincip hela kvällen. Egentligen borde jag ha gjort min tyska och mejla de företagen där jag vill praoa, men icke. Söker runt på weheartit, läser mina gamla modetidningar, läser bloggar och lyssnar på finfin musik. Mitt huvud går på högvarv och ungefär en miljon olika tankar cirkulerar runt omkring där inne. Jag vet vad jag vill i mitt liv, men jag vet inte hur jag ska komma dit. Varje måndag- och onsdagsmorgon tjatar våra mentorer på oss att vi går i nian nu och att vi måste ta tag i skolan för att få bra betyg. Vi har inte haft ett enda prov än och ändå sliter jag snart av mitt hår för jag lever i sån panik. Jag har så stora förhoppningar på mig själv, jag måste få höga betyg och en bra utbildning. Inprincip så har jag hela min framtid planerad i detalj, jag måste bara komma på hur jag ska kunna koppla av och lägga mina känslor åt sidan de gånger då jag måste koncentrera mig på skolan. För jo men visst ska jag det. Jag ska visa mina lärare att jo jag kan visst, jag ska visa mina föräldrar, mina vänner som säger att jag har för högra drömmar men framför allt ska jag visa mig själv. Jag kommer klara detta. Vill man någonting tillräckligt mycket och är beredd att lägga ner all sin tid och hela sin själ på att komma dit så kommer man förr eller senare lyckas. I'm gonna make it.

Nu kryper jag ner i min goa säng och taggar ännu en lång skoldag, men vad gör man inte? Godnatt underbara ni

Gina Tricot
Extremt snygg och seriös bild såhär på kvällskvisten, men vad gör det när man i alla fall ser mössan och halsduken? Ingenting. Åh vad jag kommer mysa ihjäl mig med dessa i vinter. Nu fattas bara matchande jacka och vantar, vart jag nu ska få tag på det. Hmm.

♥♥♥

Ännu en helg har gått, veckans alla dagar lyckas flyta in i varandra. Minuter blir till timmar. Timmar blir till dagar. Under helgen har jag hunnit med att gråta i massor, skratta, träffa min fina släkt, frysa, mysa med min bästavän där i hennes säng precis bredvid fönstret. Hon hade datorn i knät, jag småkollade på någon dålig film jag som egentligen inte alls förstod handlingen på. Då och då sneglade jag ut genom fönstret, såg hur regnet föll genom mörkret och hur dimman långt där borta la sig som ett täcke över marken. Precis som den hade lagt sig i mitt huvud. Åkte sedan hem och kollade på Desperate Housewives resten av kvällen, för ja, jag har på något hemskt sätt lyckats se klart på OC. Nu väntar alltså nästa serie. Kallprat. Har egentligen ingenting intressant att säga. Men det är ju så de är, nu när vintern börjar komma och hela mitt sinne har frysit till is.

Såg du oss där vi satt i bänkraderna, såg du alla salta tårar som föll ned för våra kinder?
Kände du smärtan vi alla hade inom oss, kände du tyngden på våra axlar?
Kunde du se rädslan i våra tomma blickar, kunde du se hur gärna vi ville att du skulle sitta där bredvid oss?
Kan du se hur jag försöker leva vidare, kan du känna att du finns i varje andetag jag tar? 
Vila i frid världens bästa gammelfarmor♥

''The sunlight filtered through the pre-dawn haze, throwing a sunbeam on his face.''

Tillbringade dagen hemma hos Elin och Ida där jag känner mig så hemma att det är skrämmande.
Hela kvällen har badat i tårar då jag kollat på mängder av avsnitt av OC. Om någon är förvånad kan ni ju räcka upp handen. Inga händer? Bra, då fortsätter vi.
Gårdagens aha-upplevelse: Laktosfri mjölk smakar apa. Tyck synd om mig.
Dagens aha-upplevelse: Wordfeud är så roligt och beroendeframkallande som alla säger.
Min säng är ledsen för att jag svek den i morse så tänkte se om den möjligtvis kan förlåta mig och ta mig tillbaka, vilket jag ska göra nu. Godnatt♥

 
Så fint att man smälter lite. ♥

''I thought I could fly, so why did I drown?''
Hundratals olika tankar spökar, mardrömmar besöker mig om nätterna och annars har jag fullt upp med att försöka få livet att flyta på trotts att jag har ena foten utanför.
Igår var jag och kollade på när mitt fina lag vann över TBIS med 2-0, jag var stolt, skrattade och var glad. Kom hem till en nybäddad säng som min underbara mamma fixat åt mig och somnade rätt fort. Vaknade vid 04:45 och kunde inte somna om. Lång dag med andra ord. Ska hoppa in i duschen fort och sedan döda några timmar genom att välkomna mardrömmarna. Där slipper jag i alla fall tänka.
Godnatt fina ni♥

Var alldeles för trött igår kväll för att kolla på OC. Satte i stället på första avsnittet av fjärde säsongen idag. Inte mitt smartaste drag i livet om man säger så. Ser för tillfället ut som ett svullet plommon i ansiktet då jag gråtit som tusan. Hjärtat gör ont, världens finaste och bästa serie. Hela jag är i två delar. Allt är så fint och så sorgligt. Känns ju sådär att jag ska iväg på match om bara några minuter och här sitter jag helt trasig med tårarna rinnandes nedför kinderna. Åh.

I saw your face in a crowded place,
And I don't know what to do,
'Cause I'll never be with you.

Kan väl inte direkt skriva om någonting jag ännu inte upplevt. Så näe, detta skiter vi i.
Nu är jag klar med 30-dagarsutmaningen (som tog lite längre tid än 30 dagar.. menmen!).

Bild från igår på min och Saras goda frukost.
Äntligen är veckan över. Har sovit i cirkus tre timmar och är som en stor degklump nu. Sängen lockar (igen) sådär som bara sängar kan göra, men jag sviker min älskade för jag har things to do. Egentligen är jag alldeles för sjuk för att ens gå utanför ytterdörren men 98orna saknar lag och snälla jag ställer upp. Livet vänds emot en när man är snäll, jobbig tanke. Ha en fin fredagskväll♥

Hade nästan glömt bort hur galet gott det är med chokladbollar. Eller nej, stryk nästan. Jag HADE glömt bort hur gott det var. Tills jag bakade några igår, och fy vad farligt gott det är! Så gott att jag bakat idag med. För tillfället står dom i kylen, tänkte ha dom till pluggningen senare i kväll. Perfa.
Finns väl inte så mycket mer att säga. Känner mig gladare idag än igår. Anledningen till det är att jag har världens bästa mamma, världens bästa mentor och världens bästa vänner. Så fina allihop, men tanken har ju självklart slått mig - vad skulle hända med mig om någon av dom försvann ur mitt liv?
Går ur nian i sommar och kommer då inte ha världens bästa mentor längre, men som tur är kommer vi ändå hålla kontakten.
Jag älskar er allihopa över hela mitt hjärta, bara så ni vet det.

Annars då? Mina små smidiga texter har gått och blivit långa. Anledningen är väl för att jag tänker mycket mer nu för tiden, och för att det händer mer saker i mitt liv.
För övrigt hade jag lite tid över igår så jag satt och tidsinställde de sista utmaningarna, klockan 12:00 varje dag fram tills lördag (om jag minns rätt) kommer de dyka upp här på bloggen. Finfint!

Nu ska jag, mamma och Anna åka iväg och möta upp mormor. Har lite grejer att gå igenom, kommer bli jobbigt då sakerna kommer ge mig flashbacks och om jag känner mig själv rätt kommer en och annan tår rulla nedför min kind innan vi är klara.
Puss på er mina fina!

Bilder: weheartit
Blev ganska sent igår efter matchen så hann inte riktigt skriva om lördagkvällen.
Alldeles strax ska jag iväg på träning, men jag ska försöka hinna fixa ett tidsinställt inlägg åt er om vad som egenltigen hände den sjuka kvällen. Vi får helt enkelt se hur det blir.
Nu ska jag skynda mig, puss!

Lite bilder från min annars ganska enkla vardag, men som denna veckan varit på tok för jobbig.
Har kastats runt som en jojo och alldeles för många tankar har snurrat runt i mitt stackars huvud.
Som tur är har jag fina vänner som stöttat mig till 100% så jag är uppe på benen, det är skakigt men det funkar ändå.
För tillfället sitter jag snällt helt stilla på min stol medans Hanna fixar med mitt hår, om någon timma ska vi nämligen åka till Hjärtum och stolt kolla på när en fin tjej ur laget ska ta emot ett pris som hon mer än väl förtjänat.
Sedan får vi helt enkelt se vad denna ljuva lördag har att erbjuda.