Ebba Louise

I måndags var det dagen med stort D och jag pallrade mig upp ur sängen vid 4 på morgonen. Vid 6 var vi vid Globen och då var det bara att börja köa, haha. Så ja, det finns väl inte så mycket att berätta om det egentligen. Tiden gick fortare än vad jag trott vilket var himla bra, och vi som var där först fick nummer så att vi kunde gå in i gallerian för att värma oss, gå på toa, köpa mat osv utan att någon skulle kunna ta våran plats, vilket var hur bra som helst. Vi köade i 11 timmar vilket låter helt sjukt nu när jag tänker på det haha, men det gick som sagt ganska fort så det var ju skönt. Eftersom vi hade VIP så fick vi goodiebags när vi kom in, och sedan gick vi in i själva globen. Jag och A var bland de första 10 att komma in, vilket var helt galet. När vi kom in så stannade alla bara upp och försökte ta in vad som hände. Sedan sprang vi fort som attan ner för den långa trappan för att komma ner till golvet, haha. Vi hamnade allra längst fram(!!!!!!!) så vi satt och grät av lycka en stund, åh vilken fin stund det var alltså. Känslan av att veta att det verkligen varit värt det att köa i 11 timmar och att Justin skulle stå bara 1 meter ifrån mig.. alltså det går verkligen inte att beskriva. Jag bara grät och skrattade om vartannat. 

 

Själva konserten då... alltså det är så sjukt. Jag fattar fortfarande ingenting. Jag stod LÄNGST FRAM, alltså förstår ni?! Justin kom ner där på sina vingar och landade nästan precis framför mig!!! Allt jag kunde tänka på i de sekunderna var hur nära han var och hur perfekt han var, det var nästan som om att han var photoshopad. Helt sjukt alltså. Självklart blev trycket helt galet och vi knuffades fram och tillbaka, in i stängslet och in i varandra. Allt gjorde ont och ganska fort blev det svårt att andas. Folk svimmade och folk grät, till en början försökte jag bara koppla bort allt men efter en stund gick det inte. Det var ett tag där som jag inte ens kunde koncentrera mig på vad Justin höll på med på scenen för att jag mådde så dåligt. Allt snurrade och allt jag kunde tänka var ''nu svimmar jag'', men som tur var så kom vakterna förbi med vatten just i den sekunden. Dock fick jag mer vatten i ögat än i munnen, men vad gjorde väl det då. Efter ytterligare ett tag så gick det verkligen inte att stå kvar där framme, varken jag eller Anna fick någon luft så vi gick lite längre bak. Man såg fortfarande lika bra så det gjorde faktiskt inte så mycket, jag var bara ledsen över att jag inte skulle kunna ta tag i Justins hand, men han gjorde bara det vid den andra sidan så jag förlorade ingenting om man säger så. 

 

Hur som helst så var det helt galet. Justin var så duktig, snygg och underbar. Orkar inte med att den människan är så perfekt och att han är duktig på exakt allt han gör. Kan inte beskriva med ord hur underbar konserten var, det kan endast de som upplevt den förstå. Sick. 

 

Idag (tisdag) har vi inte gjort mycket alls. Vi gick upp tidigt och åkte in till Arlanda för att sedan ta planet hem igen. Ville helst av allt bara gråta och åka till Globen och sno någon människas biljett för att få komma in. Hade lätt köat en till dag om det hade betytt att jag fick se honom en gång till. Min älskade fina Justin, du betyder allt för mig. 

Förutom att gråta av avundsjuka och åka hem så har jag idag kollat på OTH. Becka kom förbi en stund så vi både pratade och skrattade om/åt allt mellan himmel och jord. Vi träffas så himla sällan nu för tiden så det är verkligen guld när vi väl är med varandra. När vi sätter igång med våran dåliga humor så är det som om att vi vore 12 igen och allra allra bästa vänner. Tur att jag har Becka alltså, alla behöver en vän som henne. 

 

Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan gå och lägga mig. Vill inte till skolan i morgon men vad ska man göra. Godnatt.