Livet är bull
När man dödat en ångest väcker man en annan
Och plötsligt sköljer en tsunami av känslor över dig och du vill bara gråta. Din mage vänder sig ut och in och dina ögon rullar. Du kallsvettas, hör röster som säger ord du inte vill höra, du ser i syne och kastas in i dina mardrömmar. Du hade lika gärna kunnat ligga hemma i din säng och vrida dig i sömnen, men i stället står du mitt bland dina vänner och ska ha lektion. Du känner hur ångesten börjat tränga sig in i alla celler du har och den enda tanken som finns i ditt huvud är att du måste ha luft för annars dör du. Du går ut, bort från allt och hem. Du gör en kopp varm oboy och kryper ner i soffan framför en Irene Huss film. Som så många gånger förut, men det är okej. Okej att skingra tankarna från de dimmiga i ditt huvud, okej att rymma från verkligheten ett slag.
Och sen rullar eftertexterna, din bästaväns namn dyker upp din display och efter lite tjöt om läxor och annat frågar han om du vill med ut. "JAAA!!!" skriker hela din själ, men ändå blir svaret nej. Plötsligt är det inte okej att rymma längre, när du inser att läxor och inlämningarna ligger på hög och väntar på att bli gjorda. Deadline är i morgon och du har knappt börjat, dags att sätta fart kanske?
Fy fan, fy fan vad de gör ont, fy fan
Skrev en lång text men raderade den. ''Varför de då?'' undrar ni. Har väl inget bra svar på det egentligen. Jag kom på att jag inte kan lätta på mitt hjärta här, man kan inte göra de på öppna bloggar. Man vet ingenting, förstår ingenting. Lyssnar i stället på musik och väntar på min fina Hanna som kommer om någon timma eller så. I kväll kommer jag nämligen somna vid hennes sida och av att bara ha henne nära kommer vara som plåster på mina sår vill jag lova.
För övrigt så lovar jag att jag kommer få lite mer ordning på mitt liv. Snart. Bara ni orkar hålla ut (och om jag själv också orkar hålla ut vill säga). Lova är kanske ett lite förstort ord. Jag lovar att jag ska försöka. Snart.
Your body is a wonderland (use my hands)
När alla löv har fallit
Måste ge er ett riktigt blogginlägg snart i stället för massa dåliga från mobilen. Men har lixom inte tid. Sara har varit här idag, jag har pluggat och sedan har vi dampat. As usual. Hon åkte hem och då pluggade jag igen tills det att Alexander ringde och då drog jag mig utåt för att hänga med honom och Mattias är någon timma. Trevlig kväll alltså. För övrigt så har min mobil fått ryck så massor av bilder har försvunnit. Vill gråta lite men hinner inte. Därför får ni en bild på Mattias moppe från förut. Har ingen koll på om det är Mattias eller Alex som är fotograf, men ja. Kan garantera att de inte är jag i alla fall. Godnatt
Varning för skelögd tjej på rymmen (eller?)
Nu har vi precis lämnat Malmö bakom oss (åkte precis in i Kävlinge kommun om de skulle intressera er). Har haft en oyroligt mysig/rolig helg med min underbara familj. Bjuder på en bild som jag tog nyss för eran skull också, vet inte om man ser de på bilden men jag är så trött så jag skelar haha. Nu har ni ju också fått se en liten dålig bild på håret också, smällde änna två flugor i en smäll där. Nä nu ska jag luta mig mot fönstret och sova en stund, puss!
Bye bye blonde, hello ginger
Har varit så trött på mitt hår hur länge som helst, de har bara hängt där helt livlöst och jag vet inte hur länge jag velat färga de men sedan bangat i sista sekund. Gick ute på stan förut och råkade se min spegelbild i ett skyltfönster, fick damp och gick och köpte mig hårfärg. Så nu är jag orangehårig. Vet inte riktigt vad jag tycker än, känns lite ovant lixom. Men det ska nog bli bra. Slänger upp en bild i morgon, så nu kan ni få spricka av nyfikenhet hela natten :)
@ gymmet!
Dags att bränna lite fett :D
Man måste ju bara älska att..
...städerskan anstränger sig så med toapappret för vår skull! ;)
Ha-ha, orkar inte med den slitna bilden menmen!
Är trött och sliten efter en otrolig dag, sitter nu på restaurang Spot och har precis ätit världens godaste pizza. Asså jag skojar inte, SÅ JÄVLA GOD så de är fan inte sant asså. Snart ska vi dra oss tillbaka till hotellet där vi ska träna på gymmet en snabbis innan det blir alldeles för sent. Puss!
Godmorgon från Malmö
Känns rätt jobbigt att gå upp klockan åtta när det är helg, men sånt får man ta. Sitter för tillfället nere i restaurangen och äter jätte god frukost. Slänger upp en bild på min goda fruktsallad och croissant :)
Whop whop!
Så jävla sliten efter nästan fyra timmars bilresa, mamma och pappa kom med drinkar och snart ska vi ut och käka kinamat. Hur nice som helst! ;)
Någonstans mellan min vilda fantasi och den gråa vardag jag fastnat i
När man ställer sig upp igen, tar bort gruset från knäna och sminkar över sitt trasiga ansikte
Ville egentligen bara visa lite livstecken från min sida. Pluggade som en dåre hela dagen igår vilket kändes jävligt bra, ska fortsätta med det nu hade jag tänkt. Klangh och Elin skrattade åt mig när jag sa de, skrattade lite åt mig själv faktiskt. Men jag ska klara det. Idag tog jag och mamma oss en sväng till Göteborg för gå på Plusgymnasiets öppet hus. Blev så jävla peppad och inspirerad så de är fan inte klokt.
Hur som helst så åker jag till Malmö i morgon, ska försöka ge er några halvdåliga mobilinlägg därifrån så jodå. Godnatt
''Kärleken ser inte med ögonen utan med själen.''
Och plötsligt en dag känns det som du kan se igenom varenda jävla själ. Du ser igenom allas skal, du ser igenom allas masker och murar. Du vill sparka, banka, slå. Du stänger in dig bakom lås och bom, du gråter och försöker skaka av all smärta. Men ingenting går, allt är grått och du vill helst ligga i sängen tills det att klockan slutat gå. Men så finns de en vän som lyser upp alla gråa höstdagar. Gång på gång när du faller så tar hon emot dig i sina armar. Hur trötta ni än blir på varandra i mellan åt, så vet ni att ni alltid kan lita på varandra.
Jag älskar dig Sara. ♥
Whatever, fuck it.
På något underligt sätt lyckas jag alltid kliva ur sängen på morgonen (någon timma efter de att larmet ringde för första gången, men jag kommer ju upp i alla fall), jag stressar mig igenom hela morgonen, i sista stund lyckas jag sätta på mig dedär leendet som alla är vana vid att se och sedan kliver jag ut genom dörren. Springer ner till korsningen och trotts att jag är 10 minuter sen står Elin och Amanda där. Dag efter dag, vecka efter vecka. Vi småspringer till skolan och ungefär halva vägen får jag höra att jag måste börja gå upp tidigare osv, vi hinner precis in i klassrummet innan dörren stängs och sedan rullar dagen på. I stället för att vara aktiv sitter jag för det mesta och stirrar ut genom fönstret. Sedan går jag hem, skrattar lite, duschar, kollar på tv, skriver ner mina tankar och går jag lägger mig. Varje dag är den andre lik. Kul liv.
Längtar till onsdag som en galning, så mycket att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Förhoppningsvis stannar jag kvar här och faktiskt får uppleva onsdag. Ska nu krypa ner i min underbara säng och sova gott tills det att klockan ringer. Och sedan börjar allting om igen. En fantasilös och trött tjej säger godnatt.
Om man kunde dö två gånger
Och jag önskar att jag kunde ge dig hela världen för du om någon är värd den
Du vet den där sjuka känslan man får i hela kroppen när man kollar på den personen som man älskar mest av allt i hela världen, den där känslan som får dig att göra vad som helst för henne/honom. Så får jag när jag ser på dig. Jag skulle gå genom eld och vatten för dig, jag skulle ta mitt liv för dig. Jag älskar hur du får mig att må, sättet du ler på. Jag älskar alla sjuka grejer du säger och alla knäppa grejer vi gör tillsammans. Jag kommer aldrig kunna bli lyckligare än de stunder då vi går arm i arm och är allmänt knas. Alla dessa gånger då du säger att du älskar mig, då önskar jag att jag kunde säga så mycket mer än att jag älskar dig med. Jag vill förklara för dig att du är hela min värld, att utan dig skulle jag aldrig klara någonting. Du är det vackraste som finns på denna planet och utan tvekan den bästa också. Ingenting spelar någon roll utan dig. Tack för att du är du och för allt du ger mig genom att bara andas. Jag älskar dig så hejdlöst mycket att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen. Du är egentligen alldeles för bra för mig, de vet varenda levande själ. Men jag är så tacksam för att jag har dig, och någon dag kommer du kunna vara stolt över mig med. Glöm aldrig bort att jag älskar dig mer än någonting annat.
Svarta linjer, du minns väl hur det var?
Svarta linjer, vi ljuger som små barn.
Dina tankar tar över din kropp. Bedövar, värker, bultar. Någonstans i bakhuvudet hör du låt efter låt rulla förbi. ''Skitdagar'' är namnet på din spotifylista som alltid är på nu för tiden. Du vill gråta men du har glömt bort hur man gör. Minnen från dina barndomsdagar ligger som en dimma i huvudet. Du försöker få skärpa, lägga in alla dina fina minnen i en speciell mapp i din hjärna. Men den svarta mappen är alltför stor och stoppar. Raderar, förminskar, suddar ut. Du tänker på alla dessa nätter då du suttit med din favoritserie och en skål glass. Du ler lite åt minnet, när blev allt så meningslöst och tilltrasslat? Men just för stunden lät du glassen kyla ner din brännande hals, du lät tårarna rinna och låtsades att det var pga de sorgliga i serien. Och du minns alla kvällar då du tagit på dig extra mycket parfym, smällt igen dörren bakom dig och gått ut i natten. Du satt på bryggan tills det att du lät de förbjudna giftet omfamna alla dina sinnen. ''Ses i dimman'' viskade du till hon som satt bredvid dig, precis innan verkligheten blev svart. Och någonstans mellan rödgråtna ögon och ojämna steg som skulle föreställa dans, ser du honom. Han står där, kollar på dig och ser hur bedrövligt ditt liv är. Han är den enda som ser, den enda som tror att han förstår. Du ger honom en sista blick, visar att för dig är det inte över än. Du vinglar förbi, försvinner ut, bort. Försvinna. Springa. Ramla ihop. Vad finns det kvar som betyder någonting nu?
Jag ska dansa fastän hjärtat brister
Bild ni sett för men vem orkar egentligen bry sig, dagar som dessa?
Ni vet väl om hur de är att sitta bakom honom, stirra på hans ryggtavla och låtsas att han skulle lägga märke till en. Ni vet väl om hur de är att sitta bredvid honom, med huvudet på hans axel. Hans lukt som på något sätt lyckas tränga sig förbi dina murar, nudda ditt hjärta så omsorgsfullt och fylla din kropp med hopp och kärlek. Du vet om hur mycket förbjuden frukt han är, men ändå, vad gör man? Vad gör man när hjärtat längtar och huvudet värker. När varje cell i kroppen vill ha honom så mycket att man är redo att göra allt. Man vet vart man vill men inte hur man ska komma dit. Och sen sitter du i en gammal soffa bredvid honom, hans arm runt dig och din kropp skriker efter mer. Ni kollar på din favoritfilm men du är mer koncentrerad på honom än på filmen. Du känner varje rörelse, varje gång han ändrar ställning och du känner av bara han rör lite på tårna. Du undrar om du blivit galen, du tänker för mycket på vad som ska hända härnäst i stället för att leva i nuet. Och när du återvänder från tankarna till verkligheten rullar eftertexterna på tv, han har gått iväg för att stänga av filmen och du sitter ensam i soffan. ''Jaha, vad ska vi göra nu då?'' säger du. ''Jag vet i alla fall vad jag vill göra'', säger han och ler. Och plötsligt är du i hans famn igen och han kysser dig sådär som bara han kan. Och du vill bara vara nära, vill bara ha mer. Men trotts all denna lycka, kan du inte låta bli att undra. ''Är han inte för bra för mig? Han måste vara det, ju. Fula, fula jag.'' Och denna undran växer till ångest, och till slut räknar du inte ens dagarna längre. Du undviker hans blick, tittar åt något annat håll. Han undrar, hans vänner undrar. Hans namn och två hjärtan dyker upp på din display när du sitter hemma och låter ångesten äta upp dig. Du låtsas som du inte ser, som du inte hör. Och efter någon månad av telefonsamtal, undran och sms så går ni skiljda vägar. Och du hatar dig själv för att han är ju så bra och varför tog du inte chansen när du hade den? För många tankar, för mycket ångest. Och du är lika ensam, ful och dålig som du alltid varit.
Från allt till ingenting
FAN VAD JAG ÄR BRA. Okej, är lite väl beroende av Temple Run men det är helt okej. Mår lite extra bra när jag slått Malins rekord. Stort. Wiho.
Ligger för tillfället i sängen. Har pluggat tyska hela dagen men lär inte få godkänt på provet ändå. Hata. Har även druckit cappuccino idag. Jojomen. Har tydligen en kraftig blödning i knät så de är helt svart. Kul. Ont gör de också. Godnatt
Inför provet den 14/10-11 (För er som inte fattar, JA I MORGON.)
Hatar tyska med hela mitt hjärta. Förvånade? Trodde väl inte det.
Ursäkta mig, sa han och tittade ner i kaffekoppen. Jag undrade om han hade lika många fjärilar i magen som jag
Ursäkta dampen på de förra inlägget, var lite överdrivet glad bara. Har kemiprov i morgon, ena stunden fattar jag allt och i andra ingenting. Hanna har varit här idag. Ovanligt? Svar: nej. Tur att hon är så gullig att jag inte tröttnar på henne trots att jag får rycket på henne ibland. Men hon får ju ryck på mig med så det jämnar ju ut sig sådär. Sött. Ligger för tillfället i sängen och ville bara ge er ett livstecken från min sida. Så nu har ni det, svart på vitt. See you
#Temple run
Fyfan vad bra jag är! Woho!!!!!!!! :D
I'm so absolutely and completely fucked up
Har ingenting intressant att visa er så denna gamla bilden rotade jag mest fram för att ha någonting att fylla utrymmet där det ska vara en bild med.
Började skolan klockan 9, hade 1½ lektion + lunch, sedan drog alla 9or till Göteborg för att gå på gymnasiemässan. I bussen påväg dit hade våran lilla klass en hel buss för oss själva, några sjöng, några skrattade, några dampade, några kollade ut genom fönstret, några pratade. Och jag kollade på allihop och någonstans där inne i magen kände jag ett hugg av smärta. Jag älskar min knäppa lilla klass och jag fattar inte att vi snart ska skiljas. Jag vill alltid gå i min klass. Vi är så knäppa men fy fan vad bra vi är. Åhh.
Anyway, gymnasiemässan då. Vi gick runt bland alla människor, pratade med folk, fick lappar, mängder med information osv. Riktigt trevligt alltså. I stället för att åka med skolbussen hem igen efter mässan så tog jag, Malin, Sara & Hanna spårvagnen in till centralen för tjöt och käk. Sedan tog vi bussen hem, Hanna följde med mig hem en snabbis och vi låg mest i min säng och segade.
Har kollat på några avsnitt av Desperate Housweives, ätit upp de sista skorporna och försökt ta upp kemiboken. Notera försökt. Orkar inte. Men jag får godkänt ändå, hoppas jag. Nu lockar DH ännu en gång, puuusss!
Livet i ett nötskal om man heter Ebba
Hejsan hoppsan lillebror. På bilderna ser ni några gamla bilder på mig och Hannepanne i ett nötskal. De fanns en tid då vi alltid gick hem till mig efter skolan, drack cappuccino & tog cambilder. När vi gjort det la vi oss i sängen och sov tills det att hon skulle hem. Ibland hände det att hon var för lat för att cykla hem, då somnade vi om igen och vaknade morgonen efter och pallrade oss till skolan. Till alla som frågade sa vi att vi pluggade. Mhm. Varför lägger jag upp dessa bilder nu då, undrar ni. Jo, de är nämligen så att idag blev det bestämt att på lovet tar jag och Hanna tåget upp (ner? någon har ju inte hängt med på SO-lektionerna verkar det som..) till min favoritstad för att göra Stockholm osäkert. Jojomensan! Som vi har tjajat och planerat. Så DÄRFÖR, mina kära vänner - så kände jag för att bjuda på några charmiga bilder från våra bästa dagar. Mycket trevligt.
Annars då? Har försökt plugga hela dagen. Kemiboken har lixom legat och plågat mig, i mellan åt har jag tagit upp den och försökt läsa men inte fattat ett dugg. Ååååhh. Varför ska allt vara så svårt? Det hela slutade med att jag och Anna kollade på Irene Huss. Kändes finfint, ända tills dess att jag kom på att jag har kemiprov på torsdag och tyskaprov på fredag. Hur ska detta gå? Kanske dags att sätta fart med pluggningen, Ebba? Nja, Desperate Housewives lockar mer får jag erkänna.
1234
Jag och Sara kröp ner i soffan, satte på Hur många lingon finns det i världen och hade en bra avslutning på denna söndag. Det var första gången jag såg filmen så jag grät som ett litet barn när Leif dog, men åh vilken fin film. Verkligen en av de mest gripande filmerna jag sett & den är helt klart sevärd.
Nu ska strax Sara åka hem och jag ska kolla på en annan film med familjen i stället.
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om..
Har slitits runt som en jojo denna söndagen. Vaknade runt 11:30, åt frukost med Sarisan, mös med Bendji, pratade med Philip i telefonen och skickade hem Sara. Stressade runt som en galning för att hinna med samma buss till Trollhättan som killarna skulle ta, men icke. Stressade så mycket att jag slog i en bänk så jag fick ett blåmärke och bänken gick sönder. Eeeeh..? Farmor och farfar var räddarna i nöden, vi hoppade in i bilen, åkte och hämtade Sara och sedan bar de av mot Trollhättan. Pratade med killarna i telefonen, dom ville leka kurragömma vilket inte slutade så bra. Jag och Sara blev förbannade, Sara skällde ut dom och sedan gick vi mot bussen för att åka hem. För tillfället är Sara hemma hos sig, men när hon kommer tillbaka ska vi avsluta denna söndag på ett mysigt sätt med att kolla på film. Mys!
Att göra (lilla) edet osäkert, åka moppe genom natten och lyssna på guds alla sånger
Hey bro, har inget bättre att lägga upp här on tha blog så ni får helt enkelt en gammal bild från läxhjälpen. Sara är konstnären och vi alla fick oss ett gott skratt när hon målat denna knasiga figur. Peace
Vad har hänt denna lördagskväll då? Sara och Hanna kom hit, vi drog oss ner till Philip och Mike där hela killgänget var. Blev en hel del tjöt, killarna ville sitta inne och spela men eftersom vi tjejer hade makten blev de så att vi allihop drog oss ut. Vi drog även ut Jonte, Cim, Alem, Klara & Lollo. Väldigt nice alltså. Gjorde väl allt och ingenting. Skrattade, pratade, åkte moppe, pratade med de kristna som går runt på edet & sedan blev vi även inbjudna på deras lilla café. Där fick vi kaffe/te och bullar. Hela tjocka bunten sjöng även för oss, så de var ju lite svårt att hålla sig för skratt men de gick. Riktigt mysig kväll alltså. Jag och Sara drog oss sedan hemåt, vi har myst med Bendji, käkat kyckling till kvällsmat och nu ska vi strax krypa ner i sängen. Godnatt!
La la la, whatever
Yoü and I
Jag, Sara & Alex drog oss upp mot Ekarosen där vi mötte upp Philip. Vi kollade en snabbis på killarnas match, sedan gick vi mot utgången där vi mötte upp Mattias och Mike. Sedan drog vi allihop till Roma en snabbis, efter ca en kvart pallrade jag och Sara oss hem till mig. Hon har nu åkt hem och jag sitter här och segar. Om ca 45 min får vi finfint besök och efter de ska förmodligen jag och Sara ut för att träffa killarna igen. Men vi får se hur det blir. Hörs sen, puss
Crazy night med moppekillar
Alex, Mattias & en liten del av Mike
Min fina syster chillade och var allmänt söt
Mike
Philip, Alex & Jonte
Måns och jag (med Mattias alldeles för stora hjälm på huvudet)
En viss Sara hade visst vart redig och tagit några bilder från gårdagen trotts allt. Detta faktum insåg jag när jag låg i sängen igårkväll. Tur att hon håller koll på mig och gör saker som jag inte har ork till att göra, för nu har jag ju några bilder att visa er!
Har sovit oroligt hela natten och haft så sjuka drömmar så de inte är klokt. Är öm i hela kroppen men jag överlever allt ändå! Håller på att fixa mig, städa och dansa runt på samma gång (och mitt i allt sätter jag mig och skriver detta inlägget). Om nån timma kommer Sara och vi har lite planer inför dagen så de blir nog tvärnice!
Harder better faster stronger
Hahahah fin bild osv. Sara och jag, första dagen i 9an.
Så jävla chill fredagskväll. Sara, Anna och Klangh cyklade iväg och köpte pizza, godis och chips medans jag var hemma och gjorde det mysigt. Sedan tjockade vi oss med allt till fotbollen på tv, hur nice som helst. Efter matchen drog Klanghen iväg och vi började kolla på Idol, men att dra ut med våra kära vänner lockade mer så vi fixade i ordning allt lite snabbt och sedan drog vi ut till Alex, Mattias, Måns, Philip, Mike & Jonte. Tror inte jag glömde någon? Haha. Åkte för de mesta moppe, helgalet alltså. Sara tjatade på mig att jag skulle ta bilder men hade lixom ingen ork till att dra upp mobilen ur fickan de gånger jag stod på marken i stället för att sitta bakom Måns eller Mattias på mopparna. Så ja, inga bilder blev alltså resultatet. Sedan drog hela gänget förutom Anna hem till Philip och Mike där vi tillbringade resten av kvällen tills det att jag och Sara drog oss därifrån. Ska alldeles strax krypa ner i min säng som lockar väldigt mycket nu. Puss på er!
Ah, fy satan
Bild på Sarisan och mig från i somras.
Tjabba. Har ingenting att säga egentligen, inspirationen ligger på noll men i stället för att deppa ser jag till att få gjort saker som behövs göras. Till exempel pluggar jag. Jätte mycket faktiskt, varje dag hela tiden. Nä, okej jag ska inte ljuga. Jag pluggar nästan ingenting, i stället tillbringar jag min fritid i soffan där jag kollar på Irene Huss. Men det är ju också helt okej, antar jag? Slapp fredag men på något underligt sätt har jag lyckats dra till mig otur inprincip hela dagen ändå. Har haft mensvärk och velat dö lite, snubblat ett x antal gånger på idrotten och som grädden på moset så fick jag gå hem i genomblöda kläder. Kan väl dra historien lite snabbt så ni förstår då. Sara skulle nämligen med mig hem och skulle skjutsa mig på styret. Detta har vi gjort många gånger förut så inget konstigt med det lixom. Men denna dagen vart det ju blött på marken, och mitt i en nedförsbacke står Helge, Kevin och Mattias. Vi åker med full fart och jag skriker ''JAG KOMMER DÖÖÖÖ!!!'' och sedan gick allting jätte fort. I ena stunden satt jag på styret, i andra skulle jag vara smart och hoppa av cykeln i full fart - flög genom luften, landade på mage och bokstavligt talat GLED ned för backen i en vattenpöl. Asfalten skrapade upp min mage och mitt knä och runt mig står killarna + Sara och alla säger ''Jääääävlaaar...''. Jag fattar till en början ingenting, men med hjälp kan jag sedan halta mig hemåt. Så ja. Nu sitter jag alltså här med ett svullet knä i de mysigaste kläderna jag kunde hitta. I min säng ligger Sara och spelar Temple Run som är den senaste som blivit beroende av de jäkla spelet. Ladda inte ner det, ni kommer sitta fastklistrade vid era Iphones och inte kunna koncentrera er på någonting annat. Bevis på det är jag, Malin, Alexander, Hanna, Klangh och nu Sara. Nu har Sara tjatat på mig i ca en halvtimma att jag ska städa, varje gång har jag svarat ''men ja, jag ska bara...'' och sedan fortsatt att kolla facebook och olika bloggar. Nu hotar hon med att åka hem så jag får väl sätta fart då. ''Ingenting att säga'' blev till en lång text, men det är ju så de kan bli ibland. De vet ju alla som läser min blogg i alla fall.
När House räddar liv och jag kollar på
Pallrade mig hem till Klanghen vid 4, vi satt i hennes kök och pluggade, skrattade och lyssnade på julmusik medans det var storm utanför. Sedan bakade vi bullar för att hedra Bullen på hans stora dag. Vi hann även med att dampa runt i hennes rum innan det att jag skulle dra mig hemåt. Nu sitter jag i soffan - dricker varm choklad, kollar på house och pluggar tyska om vartannat. Hade kunnat skriva mysigt, men tyskan förstörde visst den biten.
Hyperaktiva tankar som virvlar runt i höstmörkret
"Kommer inte blogga någonting mer idag." skrev jag, fyllde några fler rader med bokstäver och stängde sedan av datorn. Gjorde mig en kopp varm choklad, satte mig i soffan och kollade på Svenska hollywoodfruar med mamma och Anna.
Och nu ligger jag här i min varma, mjuka säng och jo men visst bloggar jag. Har sån kick i hela kroppen så vill springa runt och få gjort allt som behövs göras. Något jag är bra på är att skjuta undan saker så att jag måste stressa med det precis innan det ska vara klart. Eller, "bra" skriver jag, men det är ju inte så speciellt bra egentligen.
Hur som helst, vad är det jag vill ha sagt med detta kvällsinlägget då? Jag vet inte är svaret på den frågan. Kanske ville jag visa för mig själv att man inte kan skriva mer idag, för senare kanske man gör det ändå. Eller så ville jag bara få ner mina virriga tankar, svart på vitt. För övrigt har jag en go träningsvärk i hela kroppen, skönt. Eller?
Tråkigt och onödigt inlägg, tur att detta är mer som en dagbok än en blogg, så egentligen får jag ju göra lite som jag vill. Jag behöver ju inte förklara någonting, det enda jag behöver göra ät att skriva. Men vi människor vill inte vara så enkla som vi egentligen är, vi vill ha mer och vara bättre. Jag är ingen undantag. Förvirrande inlägg, inte sant? Alla underliga tankar besöker mig om kvällarna då John Blund kommer för sent, vilket han har börjat göra nu de sista, illa. Får väl tvinga mig själv att sova då, med eller utan Johns hjälp.
''Innan våra båtar sjunker i en ocean av tårar''
När min lärare gav mig SO-uppgiften sa jag: ''Det här blir roligt!''. Anledningen till att jag sa det är för att jag blir väldigt engagerad i det som jag skriver om, jag har så många olika tankar och synvinklar så de brukar bli en hel del att skriva. Jag älskar att skriva, jag har ju gjort det hela mitt liv. Jag gillar att man kan låta sina tankar rinna ner i fingertopparna och dela med sig av allting till flera miljontals andra människor. Hur som helst, när min lärare alltså förklarade för mig vad som skulle göras så visste jag inte alls vad Afrikas horn var. Jag vet inte hur jag kunnat missa det, men på något underligt sätt har jag ju tydligen gått andra vägar än de som alla andra gått. Började lyssna på låten för att komma in i själva uppgiften, lyssnade sisådär ca 5-6 gånger innan jag googlade på ''Afrikas horn''. Fick upp så mycket information, så många bilder, videor och texter. Det gör så ont i hjärtat. Jag vill inte göra denna dumma uppgiften. Jag vill sälja allt jag äger och skänka pengarna till de som svälter. Jag vill bara gråta. Har försökt skriva, har skrivit så många olika meningar som ska vara början på min uppsats, men nu sitter jag här tomhänt. Jag är så mållös, jag får inte fram någonting. Jag är tom i huvudet men full av sorg i hjärtat. Vad fan skriver man? Hur börjar man? Jag vill inte sitta här, vill inte vara ung och dum, vill inte se hur dom lider utan att kunna göra någonting åt det. Jag vill ju vara där på plats, sitta bredvid dom och kunna hjälpa dom och göra allting bra. Men hur fan börjar man?
Kommer inte blogga någonting mer idag. Ska försöka hitta min inspiration och göra klart min uppgift. Nästa vecka ska jag försöka jobba som tusan så jag får sparat ihop lite pengar som jag kan skänka. Bra, då blir det ju en början i alla fall.
Livlöst inlägg utan bilder men de är så det blir ibland. I stället är inlägget fullt av smärta, sorg och tankar. Nu ska jag gråta.
Vad ska du bli om du blir stor?
Pluggar SO för fullt. Vi ska nämligen analysera denna låten och skriva ner egna tankar om den osv. Tycker det är så fint gjort av artisterna att göra detta! Nu får jag ta och sätta fart medans mina tankar ändå sprudlar.
I väntan på besök från en viss John
Sov bort hela förmiddagen och fick sedan snabba mig för att hinna till samlingen klockan 2. 98:orna behövde spelare och jag hoppade in. Var inte alls taggad och förstod inte egentligen varför jag gett mig in på det då jag inte tränat på någon månad. Men jag hängde med rätt bra ändå och fasen vad kul de var! Alla spelade för varandra och vi vann med 5-0. Hur gött som helst. Mitt knä är inte helt okej, har haltat runt hela kvällen men jag överlever ju så jodå. Min fina mamma hade fixat god mat till oss när vi kom hem och sedan laddade vi upp med en Irene Huss film. Mysigt! Har släpat mig till sängen och ska alldeles strax sova för att slippa känna smärtan i knät. I brist på annat bjuder jag på en rosa bild från igår, kan inte bli bättre va? Godnatt på er goingar
Men det är inte förrän solen gått ner som man har chansen att se kvällens skimmer
1) Hittade en enda bloggbar bild från igår, fantastisk! Klangh var taggad och hennes tunga var glad.
2) Jag och min (stirriga) kusin förut.
3) Chipshjärta
4) Försökte lägga upp mina godisar sådär fint. Gick sådär, haha.
5) Cider
6) Gjorde något knepigt med iPhonen under kvällens gång så på något knasigt sätt hade skalet satt sig över blixten så alla bilder jag tog är rosa. Haha!
Sov bort hela förmiddagen och hela eftermiddagen tillbringade jag med familjen/släkten i Trollhättan. Mycket mysigt. När vi kom hem senare på kvällen gick jag och Anna och mötte Madde, Lollo, Klara, Ina, Jonathan och Cim. Sedan dumpade vi tjejer killarna, så gick vi och träffade annat trevligt folk. När det sedan bara vart jag, Anna och Madde kvar så gick vi ner till korsningen och mötte en hel hög med galna killar. Blev en hel del skratt men vi allihop kände oss nog som en hög luffare till slut så vi tjejer gick därifrån. Jag och Anna sa senare hejdå till Madde och så gick vi in till oss. Satt och halvsåg på något dåligt tv-program i några minuter innan jag bestämde mig för att gå upp hit och fixa med bilderna från dagen. Ett inlägg efter och nu lockar sängen vill jag lova.
