'
Önskar att jag kunde förklara. Önskar att jag kunde få ur mig alla ord så att jag slapp bära på dom själv. Hur förklarar man? Hur berättar man? Vet inte. För mycket tankar. För mycket. Pratade med E i telefonen. Egentligen pratade vi inte alls mycket. Jag grät mest och försökte få ur mig fullständiga meningar. Hon grät med mig och förstod. Förstod hur ont allt gör. Hur jag mår. Varför kan jag inte få ur alla bilder ur huvudet? Vill slita ut dom men dom sitter fast. Känner hur hårt jag håller i ratten och hur hårt jag spänner ihop käkarna. Känner smällen. Som om att allt gick sönder, exploderade eller gick i småbitar. Kommer ihåg dessa ord som skulle hålla mig lugn. Jag som bara ville springa därifrån. Och chocken. Chocken chocken chocken. Jag kan inte. Om jag bara valt en annan väg. Vill inte tänka. Vill inte känna. Vill inte höra.
Kommentarer
Postat av: Moa
Jag kan inte ens föreställa mig hur du mår just nu.
Våra tankar går till dig och din familj.
Du ska veta att det finns alltid en positiv grej med att må dåligt, och är att det kommer att bli bättre med tiden.
I varje negativ grej så finns det alltid en positiv grej.
Stay strong, kram<3
Svar:
Ebba
Trackback
