...but you find a shadow spot

// Tumblr // Kan inte fatta att det idag redan gått en vecka sedan bilolyckan. Får inte in det i huvudet. Det känns som om att det var igår då jag fortfarande hör ljuden och ser små glimtar. Samtidigt så känns det så långt borta. Försöker undvika att kolla på min bil och bucklan efter lastbilen då jag inte orkar gråta mer. Vill bara att den ska in på lagning, att alla papper ska bli klara och att utredningen ska vara över. Vill kunna lägga det bakom mig men påminns ständigt om vad som hände. 
 
Har i alla fall spenderat morgonen med att ligga i sängen och kolla på OTH, sedan åkte jag på kalas för att fira min fina moster och strax kommer farmor och farfar hit. Ganska bra söndag trots att ångesten inför morgondagen ligger som ett tjockt täcke över mig. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0