Sick and tired of being sick and tired

Min sjukhusvistelse alltså. Det började med att jag fick hostattacker som gjorde att jag inte fick någon luft, vilket resulterade i att jag fick panik. Inte så roligt när jag var själv hemma. Lugnade i alla fall ner mig och somnade på soffan tills det att mamma kom hem. När jag vaknade hade jag nästan helt tappat rösten och hade jätte svårt att andas då det kändes som om att jag hade cement i hela bröstet. Mamma ringde sjukhusupplysningen och vi fick åka in till vårdcentralen i Trollhättan.
 
 
Väl där tog dom massa prover, men kunde inte se något fel. Dom ville dock inte skicka hem mig då jag hade knappt kunde andas, så jag fick åka in till akuten på NÄL. Även där blev det en hel bunt prover. Blev sedan bedövad i näsan för att dom skulle stoppa ner en slang med kamera på genom näsan och ner i halsen för att kunna kolla på lungorna och så vidare. Det var verkligen något av det värsta jag varit med om, fy. Man kände verkligen när slangen var i halsen, värsta känslan. Jag som inte kunde prata heller satt bara där och gnydde medan mamma höll om mig. 
 
Jag blev sedan skickad till medicin-avdelningen där jag fick ta tabletter och andas in någon ånga. Ångan gjorde dock att jag blev väldigt skakig (kunde knappt sitta stilla, hemskt) och att jag mådde fruktansvärt illa. Kunde knappt stå på benen och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. 
 
Och trotts alla dessa prover och grejer så kunde dom inte se vad som var fel. Så jag fick helt enkelt stanna kvar över natten för att dom skulle kunna hålla koll på mig. Fick medicin ungefär en gång i halvtimman hela natten vilket var ganska jobbigt. Men det är ju sådant man får ta. 
 
Mådde mycket bättre idag så efter att doktorerna varit inne och kollat på mig så gav dom med sig och jag blev utskriven. Är nu alltså hemma och ligger nerbäddad i soffan. Måste ta det lungt hela helgen, kanske lite längre, och får knappt prata någonting då rösten kan försvinna igen. 
 
Himla långt inlägg men behövde skriva av mig lite. Har fortfarande inte greppat riktigt vad som hänt. Nu vet ni i alla fall!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0