Sometimes we're broken and we don't know why

Är fortfarande sjuk. Låter som en kraxande fågel när jag pratar (så jag försöker låta bli, men du vet, det är inte alltid så lätt) och både min näsa och mina ögon rinner. Huvudet mitt hotar att spränga sig självt i bitar om jag gör rör mig minsta lilla. Så ja. Mitt liv är väl inte så spännande för tillfället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0