Jag måste ha varit någon annan innan jag träffade dig


Ännu en helg har gått, veckans alla dagar lyckas flyta in i varandra. Minuter blir till timmar. Timmar blir till dagar. Under helgen har jag hunnit med att gråta i massor, skratta, träffa min fina släkt, frysa, mysa med min bästavän där i hennes säng precis bredvid fönstret. Hon hade datorn i knät, jag småkollade på någon dålig film jag som egentligen inte alls förstod handlingen på. Då och då sneglade jag ut genom fönstret, såg hur regnet föll genom mörkret och hur dimman långt där borta la sig som ett täcke över marken. Precis som den hade lagt sig i mitt huvud. Åkte sedan hem och kollade på Desperate Housewives resten av kvällen, för ja, jag har på något hemskt sätt lyckats se klart på OC. Nu väntar alltså nästa serie. Kallprat. Har egentligen ingenting intressant att säga. Men det är ju så de är, nu när vintern börjar komma och hela mitt sinne har frysit till is.


Såg du oss där vi satt i bänkraderna, såg du alla salta tårar som föll ned för våra kinder?
Kände du smärtan vi alla hade inom oss, kände du tyngden på våra axlar?
Kunde du se rädslan i våra tomma blickar, kunde du se hur gärna vi ville att du skulle sitta där bredvid oss?
Kan du se hur jag försöker leva vidare, kan du känna att du finns i varje andetag jag tar? 
Vila i frid världens bästa gammelfarmor♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0