Allt Jag Hade Förstorat


''Och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis, det fryser nu sakta till is.''
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken, men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten - jag liksom föll över kanten.
Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick och allt var förlorat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0