Ebba Louise

Hittade den här bilden igår och grät mig igenom hela texten. Önskar att folk kunde förstå vad som verkligen händer innan det är för sent. Vill finnas där för J lika mycket som han finns där för mig, men det är inte alltid så lätt då han inte har någon aning om min existens och för att han för det mesta befinner sig på andra sidan jordklotet med vakter runt sig. Jag önskar att jag kunde krama om honom och berätta för honom hur mycket jag älskar honom och hur mycket jag värdesätter allt han gör. Jag önskar att jag kunde berätta för honom att han räddade mitt liv och att han är som min bästavän trots att jag aldrig träffat honom. 

Efter att ha gråtit några liter tänkte jag att han i alla fall skulle få ha en kul kväll då det var hans födelsedag. Jag visste att hans bästavänner från Stratford hade åkt till honom för att fira att han fyllde 19. Jag såg fram emot att vakna upp på lördagsmorgonen (i morse) och se hur Twitter, Facebook, Tumblr och olika bloggar svämmade över av fina bilder på Justin och hans vänner där han skrattar och ser aningen lycklig ut. I stället vaknar jag upp till rena rama helvetet och får gråta ännu några liter. Tänker inte ens skriva allt som hände, tycker bara så himla synd om min älskade Justin. Inte ens en kväll får han vara ifred och bara umgås med vänner och familj utan att paparazzi ska förstöra allt. Är så ledsen, chockad och förbannad. Förstår inte hur folk kan vara så idiotiska att de bara tänker på pengar och sig själva.