Livet är en strid och hjärtat mitt enda vapen


Ibland känns det som om att jag blir dränkt, ibland strypt. Ibland känns det som om att jag brinner, ibland som om att varenda ben i kroppen krossas. Ibland känns det som om att någon skär i mig och ibland som om att mitt hjärta slutar slå. Försöker gömma mig i en bubbla som inte ens existerar. Försöker få hålet i min mage att försvinna. Försöker. Försöker. Försöker. Men lyckas aldrig. När jag dödat en ångest väcker jag en annan.
Vill inte gråta. Vill inte vara svag. Vill att min familj och min släkt ska vara stolt över mig. Vill vara stolt över mig själv.

Mitt livs kärlek. Du är den som får mig att orka varje dag. See you soon♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0