I am madly, deeply, truly, passionately in love with you.


Vet egentligen inte varför jag är sån här. Vet inte vad det är för hål jag ramlat ner i. Försöker se mig omkring men allt är så svart. Försöker kämpa och vara stark, försöker fokusera på de viktiga i mitt liv, men min blick fastnar någonstans i fjärran och alla jobbiga tankar hemsöker min kropp gång på gång. Minns att jag brukade vara rädd för tårar, ville inte att dom skulle komma för jag kände mig så vek då. Jag kände mig som förloraren i mitt eget spel. Men jag längtar efter dom nu, om jag gråter händer det i alla fall någonting. Några ynka små tårar hade kunnat bryta isen, kanske hade jag vaknat någorlunda till liv? Förstår inte mig själv, förstår ingenting. Försöker vara konaktbar, försöker allting. Ser ingenting, hör ingenting. Vaknar till ibland av att någon vän står framför mig och frågar om jag hört vad dom sa. Nej, det har jag inte. Jag är på en annan planet eller något i den stilen. Vill ju stå stadigt med båda fötterna på marken. But what to do?

Bella jag älskar dig med hela mitt hjärta och varenda kroppsdel värker av saknad. Och jag skulle aldrig någonsin sluta kämpa för oss, jag skulle aldrig göra dig så besviken. Men jag lovar dig att när min tid är inne kommer jag aldrig lämna din sida igen. Och du gav mig allting genom att bara andas, vad har jag kvar nu? I love you

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0