Ebba Louise

Finns väll egentligen inte så myket att säga. Ville mest visa att jag lever. Dana cup 2011 alltså. Jag tycker synd om alla dessa människor som missade denna upplevelse. Något av det absolut bästa jag varit med om i mitt liv. Så vad hände egentligen då? Jo, en hel del. Finns väll egentligen inte så mycket som kan beskriva. Som att rota runt i hjärnan efter ord som inte existerar. Det var fantastiskt. Extremt. Obeskrivligt. Vi gick till a-slutspel och åkte ut i sextondelsfinalen. Men det är helt okej ändå. På vår lediga tid chillade vi i solen (ja, jag brände upp hela mig) och spanade in alla snygga fotbollskillar, badade i havet, skrattade osv. Ett disco fick jag chekat av medan de andra fick tre avklarade. Känns väll lite segt att jag missade dom andra två gångerna men det är sånt som händer. Discot alltså. Fy fan vad bra. Och jag måste bara säga det att mitt lag får mig må så bra. Jag åkte till Danmark trött, seg, nedstämd, ledsen, sur osv. Kommer hem trött men lycklig med ett brett léende på läpparna. Tack tusen gånger om. Nej nu kommer denna blogg stå stilla ett tag. Nu ska jag leva livet medans allt ändå rullar på, jag ska inte grubbla utan bara följa med.