...when you can't talk because you're about to cry

// Weheartit // Jag skulle egentligen pluggat hela lördagen, men i stället låg jag i sängen och försökte desperat sova bort all min ångest. Det gick väl inte riktigt som jag hade tänkt mig och ångesten är fortfarande lika stor, bred, tung och kvävande som förut. Pappa kom hem med kyckling och vårrullar som jag fick petat i mig, och jag fick se solsken trots att dagen varit lika svart som natten. Nu hade jag tänkt lyssna på Ed tills det att mina ögonlock blir tunga. 
 
Blir förresten lika förvånad varje gång jag loggar in här och ser att bloggstatistiken fortfarande lever. Varför klickar ni er in här? Jaja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0