Ph: akrivet, 2011
Trotts att jag har sommarlov så känns det inte som om att jag är ledig alls. Mina tankar kan aldrig koppla av och hela min kropp är som en tickande klocka. Är stressad över saker som inte ens existerar och får ångest när jag tänker på alla mål jag satt upp för mig själv men som jag inte lyckats med. I mitt huvud skyller jag på hålan jag bor i och på iprincip varenda människa som också lever här. Kan aldrig vara jag till 100% utan att någon är där och berättar hur mycket fel jag gör och hur mycket fel hela jag är.
Om någon dag får jag dessutom hem ett brev som kommer tala om ifall jag kom in på mitt förstahandsval till gymnasiet eller inte. Hoppas med hela min kropp att jag kommer in, men samtidigt är det en röst någonstans där inne som säger att allt är fel och att jag kanske borde lyssnat lite mer på mitt hjärta denna gången i stället för hjärnan.
Alldeles för mycket tankar såhär när kväll precis har blivit natt. I ena stunden befinner jag mig i ett stort rum fullt med folk, och ändå känner jag mig ensam. I andra stunden är jag mitt i en korsning och försöker bestämma mig för vilken väg jag ska ta.
Dagen då mitt sommarlov startade sa jag att jag skulle fokusera på mig själv och mina allra närmaste vänner hela sommaren. Vet inte riktigt vad som hände med det löftet, men jag antar att det rann ut i sanden ungefär i samma stund som jag lyckades tappa bort mig själv. Försöker ge mina vänner allt men misslyckas gång på gång då jag inte kan gå in för något till hundra procent längre.
''Om jag ändå kunde åka bort resten av sommarlovet och komma tillbaka dagen då skolan börjar'' tänkte jag för någon vecka sedan. Åkte till Stockholm och glömde bort alla problem då dom var 3 timmar iväg, men så fort jag kom hem igen så kom all ångest tillbaka. Försöker vara upptagen så mycket som möjligt och hålla mina tankar på andra saker, men det är inte alltid så lätt. Speciellt inte när man blir sängliggandes en hel dag för att man är korkad nog att knäcka nacken aningen för mycket. Att jag aldrig lär mig.
Flyr i alla fall snart härifrån igen. Ska åka dit fälten är gula och där halva släkten kommer vara. Även Siri och Daisy kommer vara där vilket kommer vara den perfekta medicinen för mig. Ska försöka stanna så länge som möjligt men för tillfället ser det bara ut att bli 1½ vecka. Men vi får se. Sedan är även en resa till Turkiet bokad, och jag hoppas med hela mitt hjärta att jag i alla fall får komma till Stockholm minst en gång till innan sommar blir till höst.
Tar en paus från denna kära blogg nu, måste hitta mig själv igen. Vart den människan nu tog vägen. Jag kommer snart tillbaka igen mina fina, ha det bra så länge. Puss
