Ebba Louise

 Mycket som cirkulerar runt i mitt huvud för tillfället. Borde jag gjort så, sagt så? Mitt hjärta stannar så fort min mobil plingar till och jag måste alltid se mig en extra gång bakom axeln när jag är ensam. Snart slutar jag nian och jag har fortfarande inte bestämt mig vad jag tycker om den saken. Vet inte om jag vill gråta eller om jag vill skratta. Vet inte om jag vill försöka hålla fast i mina favoritlärare och kompisar eller om jag vill peka långfingret åt allt och alla och fly bort från allt så fort som möjligt. Har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska leva farligt och berätta för en och annan människa vad jag känner och tycker, eller om jag ska hålla min stora käft och bara se på hur allt glider ur mina händer.

Kanske behöver jag inte ens bestämma mig just nu. Kanske kommer allt bara komma automatiskt när dagen väl är inne. Kanske är det alla mina mediciner som fuckar upp mitt huvud. Kanske är jag så himla nervös över hur folk kommer reagera. Kanske. Jag får helt enkelt vänta på att tiden är inne. Tiden går så jävla segt. Varje sekund känns som ett halvår. Men sedan när jag ser tillbaka kommer det kännas som om att allt sprang iväg. Förmodligen tappade jag bort mig själv någonstans på vägen. Vill inte gå tillbaka och leta. Får helt enkelt hitta nya bitar på vägen och bygga ihop mig själv. Lämna gamla saker bakom mig och greppa tag i nya blad.
Allt blir bra till slut.