I see you in every wonderful thing that happens to me


''Sometimes you just have to be your own hero and save your own little heart. Because sometimes, the people you can't imagine living without can actually live without you.''
Trotts att dagarna ibland flyter in i varandra och trotts att huvudet ibland är tungt så går livet vidare. Tanken på att förlora en del av min älskade släkt slog mitt hjärta i tusen bitar och jag drog mig in i mitt skal och bara grät i några dagar. Jag har fortfarande inte lyckats limma ihop alla bitar, men frågan är ju om jag någonsin kommer kunna det. Lever därför vidare och hoppas på det bästa.

Vad har ni missat då? Inte mycket egentligen. Har klippt bort mina slitna toppar och lagt i oranga(?) och blonda slingor i håret. Har varit på kalas och skolan har börjat igen. Har tagit spruta vilket gjorde så ont att jag ville gråta en skvätt. Jag, Klara & Linus har gått och sett The Hunger Games på bio (vilket var en skitbra film, så ni som inte sett den borde verkligen gå och göra det). Annars har jag mest kramats lite extra med mina nära och kära, lyssnat på Justins fina låtar om och om igen, hoppas jämnfota för att en bit av Boyfriend-videon har släppts och för att vi fått reda på datumet då Believe släpps. Är även högt över molnen då jag snart åker tillbaka till mitt älskade Stockholm. Livet rullar på med andra ord.

Det enda som är kaos är mitt huvud. Läxorna och inlämningarna ligger på hög och samlar damm och man kan inte gå in i mitt rum utan att snubbla på något. Snart är jag stark nog för att ta tag i det med.
Ska försöka komma tillbaka hit nu, men kan inte lova någonting då jag inte riktigt vet hur det blir med allting i skolan. Vi får helt enkelt se. Puss på er mina fina läsare. ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0