Svarta linjer, du minns väl hur det var?


Svarta linjer, vi ljuger som små barn.

Dina tankar tar över din kropp. Bedövar, värker, bultar. Någonstans i bakhuvudet hör du låt efter låt rulla förbi. ''Skitdagar'' är namnet på din spotifylista som alltid är på nu för tiden. Du vill gråta men du har glömt bort hur man gör. Minnen från dina barndomsdagar ligger som en dimma i huvudet. Du försöker få skärpa, lägga in alla dina fina minnen i en speciell mapp i din hjärna. Men den svarta mappen är alltför stor och stoppar. Raderar, förminskar, suddar ut. Du tänker på alla dessa nätter då du suttit med din favoritserie och en skål glass. Du ler lite åt minnet, när blev allt så meningslöst och tilltrasslat? Men just för stunden lät du glassen kyla ner din brännande hals, du lät tårarna rinna och låtsades att det var pga de sorgliga i serien. Och du minns alla kvällar då du tagit på dig extra mycket parfym, smällt igen dörren bakom dig och gått ut i natten. Du satt på bryggan tills det att du lät de förbjudna giftet omfamna alla dina sinnen. ''Ses i dimman'' viskade du till hon som satt bredvid dig, precis innan verkligheten blev svart. Och någonstans mellan rödgråtna ögon och ojämna steg som skulle föreställa dans, ser du honom. Han står där, kollar på dig och ser hur bedrövligt ditt liv är. Han är den enda som ser, den enda som tror att han förstår. Du ger honom en sista blick, visar att för dig är det inte över än. Du vinglar förbi, försvinner ut, bort. Försvinna. Springa. Ramla ihop. Vad finns det kvar som betyder någonting nu?

Kommentarer
Postat av: sara

så fina texter du har ebba<3<3

2011-10-16 @ 14:57:05
URL: http://saraseliin.blogg.se/
Postat av: Elin

Underbar text <3

2011-10-16 @ 18:27:23
Postat av: Elin

Underbar text <3

2011-10-16 @ 18:28:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0