När man dödat en ångest väcker man en annan
Och plötsligt sköljer en tsunami av känslor över dig och du vill bara gråta. Din mage vänder sig ut och in och dina ögon rullar. Du kallsvettas, hör röster som säger ord du inte vill höra, du ser i syne och kastas in i dina mardrömmar. Du hade lika gärna kunnat ligga hemma i din säng och vrida dig i sömnen, men i stället står du mitt bland dina vänner och ska ha lektion. Du känner hur ångesten börjat tränga sig in i alla celler du har och den enda tanken som finns i ditt huvud är att du måste ha luft för annars dör du. Du går ut, bort från allt och hem. Du gör en kopp varm oboy och kryper ner i soffan framför en Irene Huss film. Som så många gånger förut, men det är okej. Okej att skingra tankarna från de dimmiga i ditt huvud, okej att rymma från verkligheten ett slag.
Och sen rullar eftertexterna, din bästaväns namn dyker upp din display och efter lite tjöt om läxor och annat frågar han om du vill med ut. "JAAA!!!" skriker hela din själ, men ändå blir svaret nej. Plötsligt är det inte okej att rymma längre, när du inser att läxor och inlämningarna ligger på hög och väntar på att bli gjorda. Deadline är i morgon och du har knappt börjat, dags att sätta fart kanske?
