Some people wish they were dead, I just wish I felt alive

Och ibland kommer du in i en dvala då magen vänder sig ut och in, din hjärna har ställt in sig på honom trotts att du lagt hans mapp i ett hörn för att försöka samla lite damm. ''Lättare att glömma honom om han har damm på sig'', tänker du men i själva verket vet du att det inte är de minsta sant. Speciellt för att hans mapp är ett oavslutat kapitel för dig och du är där och rör så ofta så minsta lilla dammkorn skulle aldrig hinna hitta dit. ''Har du pojkvän?'' är en fråga du fick senast på morgonkvisten, och hans namn dyker upp i ditt huvud och du känner hans lukt i hela kroppen. Ditt hjärta vill så gärna svara ja, men hjärnan avbryter innan du ens hunnit öppna munnen. ''Nej'' blir svaret och samtidigt som läpparna uttalar det lilla ordet känner du hur kroppen viker sig dubbel som så många gånger förr. Du sitter och stirrar på hans namn de kvällar då du är ensam. Eller varför ljuga? Morgonar, förmiddagar och eftermiddagar också. Varenda ledig sekund helt enkelt. Varför tog du inte chansen när du hade den? När du faller vill du känna hans armar runt din arma kropp, du vill känna hans tröstande läppar mot dina och du klurar varje dag på vad som skulle vara tillräckligt intressant att svara på om du skrev till honom.
Du vill ju inte vara jobbig, inte besvärlig. Men vad gör man? När kroppen längtar och hjärtat brister. Samma gamla meningar bildas men så blir det när du går i samma skor i samma gamla spår. Det enda du gör är att riva upp dina sår gång på gång, du låter han hälla salt i dina sår och han är så ovetande om det som de bara går att bli.

Snälla ring mig. Skriv till mig. Kom till mig. Håll om mig. Var föralltid min. Lämna aldrig min sida.
Så många gånger du börjat skriva på ett brev, men du vet att du inte är tillräckligt modig för att ge det till honom. Aldrig skulle du kunna öppna dig på det sättet, även om du vet att de är just den knuffen som skulle kunna vara den sista chansen i rätt riktning.

Snälla hjärna, låt mig glömma.
Snälla hjärta, låt mig slippa saknaden.

Snälla bli min.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0