Ja ok då jag erkänner

Har inte riktigt vågat gå på de två fotbollsavslutningarna som varit nu de senaste eftersom jag inte spelat på någon månad. Trodde inte att jag skulle sakna fotbollen men det gör jag. Och så kom pappa hem med två finfina priser och saknaden kom tillbaka så nu sitter jag är helt tårögd och tänker tillbaka på alla fina fotbollsminnen. Haha. Så. Jävla. Sjuk. Måste fasen ta tummen ur snart och pallra mig bort till en träning, lär ju sluta som en jävla deppkärring annars.

Åh vad fotboll är lycka<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0