Ebba Louise

Har plågat mig själv med att kolla på lyxlägenheter på Östermalm hela kvällen, mår inte så jätte bra nu. Nån smart kille frågade mig idag vad jag skulle välja för gymnasium, ''jag ska bli Hollywoodfru så jag behöver ingen utbildning'', svarade jag och skrattade vidare. Antingen så blir det väll så eller så kommer jag jobba på något mögligt place och vara fast i Lilla Edet resten av mitt liv. Det sistnämnda låter så trist så jag kan ju lika gärna bli hollywoodfru som planerat då. Annars då? Har inte bara plågat mig själv med bilder från Stockholm utan även gamla bilder från the real life (kände att jag behövde landa lite från mina drömmar så ja..). Har suttit i min säng och funderat på hur mycket människor förändrats. Personer runt mig som var självklara för bara några månadersen pratar jag inte alls med längre. Hur kommer det sig då? Var det jag som gjorde fel? Jag vet inte. Jag vet ingenting nu för tiden. Men jag antar att det är bäst så, förmodligen skulle det göra för ont att få reda på allting. Eller vadå förmodligen? Jag vet ju att det skulle göra ont. Varför ljuger jag? Kan lika gärna börja om. Hej, jag heter Ebba typ. Om någon ens läser detta borde dom få diplom. ''Asså, i din blogg är du som värsta... du vet.. typ.. en sån där.. typ, poet! Aw, poeten Ebba!'' kom det ur en fin väns mun häromdan. Kanske är det så, eller så är det bara jag som är högt över molnen och tänker alldeles för mycket. Gissar på det sistnämnda. Jag borde egentligen släppa en bok. Det är onsdagskväll och min hjärna går i högvarv, som alla andra kvällar. Jag saknar för mycket i mitt liv, jag vill ha tillbaka allt som fått mig att le. (Grattis till dig som läst hela texten) Godnatt mina fina

Gammal och grå bild från någon gång då jag var lycklig med J's keps på huvudet. Lycka