Ebba Louise

April. Den här månaden har jag tänk mycket. Alldeles för mycket eller alldeles för lite. Jag har skrattat och jag har gråtit. Jag har varit i Stockholm två veckor. Våren är här och jag är vårglad. Jag går runt med solen i ansiktet och bra musik i öronen. Jag har blivit sviken men fortsatt vidare ändå. Jag har blivit så rädd så jag knappt kunnat stå. Jag har satt gränser och sedan gått över dom. Jag har brytit mot regler och försökt få ordning på mitt liv. Jag har dragit slutsatser som sedan visat sig inte stämt. Jag har varit förvirrad men skrattat ändå. Jag har vaknat till solsken och fågelkvitter, jag har spelat fotboll på gräs för första gången i år.

Och jag kommer fortsätta skratta och må bra. Jag kommer fortsätta undra, tänka och vara förvirrad. Jag kommer prata mig igenom nätterna och jag kommer sakna min andra halva. Jag kommer fortsätta gå runt med solen i ansiktet och jag kommer fortsätta försöka få ordning på allting. Jag kommer gå strandpromenader och köpa glass. Jag kommer fortsätta bryta regler för det är sånt som gör att det händer någonting. Jag kommer gå och längta ihjäl mig till valborg och jag kommer gå i kyrkan. Jag kommer fortsätta vara jag.